"You are 16 going on 17
Baby, it's time to think.
better beware, be canny and careful
Baby, you're on the brink
You are 16 going on 17
Fellows will fall in line
Eager young lads and grueways and cads,
will offer you food and wine
Totally unprepared areyou
to face the world of men
Timid and shy and scared are you
Of things beyond your kin
You need someone older and wiser telling you what to do
I am 17 going on 18
I'll take care of you"
Äntligen fick jag avsluta den låt jag började med i min gamla blogg. Fast den här gången med Rolfs version.
torsdag 25 mars 2010
onsdag 24 mars 2010
24:e till 25:e
Jag fyller 18 om några timmar så här är ett inlägg för det! :D
Det känns...konstigt. 18 är en ålder som alla längtar efter att uppnå, i alla fall när man är yngre men nu när jag sitter här bara timmar och sekunder iväg från det oundvikliga så känns det mest som om imorgon kommer att flyta på som vanligt.
När jag var liten så var den 24:e Mars den längsta dagen på året och jag gick och väntade på att det skulle bli nästa dag. Nu känns det lite mer...varken-eller. Som att det bara är ett nytt år som läggs till på min livslängd. Andra åldrar som alltid känts speciella är 7, då man skulle börja ettan i mitt fall och officiellt lämnat dagis och sexårsverksamhet bakom sig, och 12 för att man gick sista året på mellanstadiet och började högstadiet.
När jag fyllde 7 för 11 år sedan (OMG ÄR DET SÅ LÄNGE) 1999 var jag ute på min första Asienresa som varade i fyra månader. Den 24 Mars befann vi oss på Tioman Islands i Malaysia. Trots att stället är ett känt turisttillhåll på väg mot överexploatering så har jag fortfarande sentimentala band till stället enbart för att jag fyllde år där. Kvällen den 24:e så grät jag mig till sömns för att jag dels inte vill bli 7 och "stor", och dels för att jag samma dag ¨råkat" komma över min födelsedagspresenter när jag letade efter min baddräkt (Mammas fel, hon sa åt mig att titta i fel säck).
Min favoritpresent 1999 var en liten Barbie-docka, typ en sådandär Shelley-docka fast det här var en av hennes kompisar med mörkt hår och Hawaii-hulahula-inspirerade kläder.
Undra var min favoritpresent det här året blir?
Med Kimeru's "You Got (Gay) Game" går jag om 56 minuter in i 25:e Mars 2010. Samma år som min morfar blir 80. Det är rätt awesome
Det känns...konstigt. 18 är en ålder som alla längtar efter att uppnå, i alla fall när man är yngre men nu när jag sitter här bara timmar och sekunder iväg från det oundvikliga så känns det mest som om imorgon kommer att flyta på som vanligt.
När jag var liten så var den 24:e Mars den längsta dagen på året och jag gick och väntade på att det skulle bli nästa dag. Nu känns det lite mer...varken-eller. Som att det bara är ett nytt år som läggs till på min livslängd. Andra åldrar som alltid känts speciella är 7, då man skulle börja ettan i mitt fall och officiellt lämnat dagis och sexårsverksamhet bakom sig, och 12 för att man gick sista året på mellanstadiet och började högstadiet.
När jag fyllde 7 för 11 år sedan (OMG ÄR DET SÅ LÄNGE) 1999 var jag ute på min första Asienresa som varade i fyra månader. Den 24 Mars befann vi oss på Tioman Islands i Malaysia. Trots att stället är ett känt turisttillhåll på väg mot överexploatering så har jag fortfarande sentimentala band till stället enbart för att jag fyllde år där. Kvällen den 24:e så grät jag mig till sömns för att jag dels inte vill bli 7 och "stor", och dels för att jag samma dag ¨råkat" komma över min födelsedagspresenter när jag letade efter min baddräkt (Mammas fel, hon sa åt mig att titta i fel säck).
Min favoritpresent 1999 var en liten Barbie-docka, typ en sådandär Shelley-docka fast det här var en av hennes kompisar med mörkt hår och Hawaii-hulahula-inspirerade kläder.
Undra var min favoritpresent det här året blir?
Med Kimeru's "You Got (Gay) Game" går jag om 56 minuter in i 25:e Mars 2010. Samma år som min morfar blir 80. Det är rätt awesome
söndag 21 mars 2010
Har varit och fikat med gamla klasskompisar på Copacabana. Jättemysigt och trevligt att se alla igen. Går hem svävandes på rosa små moln av lycka.
För att öppna mailkorgen och inse att Kunskapsgymnasiet continues to fuck my life up.
Seriöst, är det för mycket att be om en skola som fungerar?!?! En BRA skola?
Nu har jag inte fått Kultur och Idéhistoria som IV-val. WTF? Inte heller har jag fått Engelska D eller Geografi B. Finns det någonting som håller mig kvar vid den här skolan? Inte nu längre. En lärare. That's not enough.
Good going Kunskapsgymnasiet, you lost another student. I'm done with this shit.
För att öppna mailkorgen och inse att Kunskapsgymnasiet continues to fuck my life up.
Seriöst, är det för mycket att be om en skola som fungerar?!?! En BRA skola?
Nu har jag inte fått Kultur och Idéhistoria som IV-val. WTF? Inte heller har jag fått Engelska D eller Geografi B. Finns det någonting som håller mig kvar vid den här skolan? Inte nu längre. En lärare. That's not enough.
Good going Kunskapsgymnasiet, you lost another student. I'm done with this shit.
tisdag 16 mars 2010
När livet är lite jobbigt
...behöver man sig ibland ett gott skratt.
Lol Tezuka.
Föresten så är TeniMyu slut sedan i lördags. Visserligen kommer Dream Live 7th och antagligen en "ny säsong" men TeniMyu as we know it är slut. Fan. Vad snabbt tiden har gått. När jag kom in i fandomen hade man precis spelat klart HigaMyu. På min tid spelade Ouji Yukimura (Massun ILU), på min tid skrek vi av panik och ilska när orginal Hyoutei inte kom tillbaka och grät sedan glädjetårar när det visade sig att alla (förutom douchebag-kun) skulle komma tillbaka.
Ah, the memories...
torsdag 11 mars 2010
Long time no see!
Jag har inte haft orken att uppdatera hör på snart en månad. Mina krafter orkar inte till helt enkelt eftersom att min livssituation har skitit sig totalt. >.> Detta påverkar typ allting just nu så jag mår väl helt enkelt inte riktigt bra just nu. Ser inte heller något slut på historien så jag orkar inte heller hålla någon positiv optimism levande.
Som det verkar så står vi (återigen) inför valet att flytta hela familjen, antingen bort från Stockholms området eller från landet Sverige över huvudtaget, eller så flyttar endast några personer från Stockholm eller från Sverige. Detta innebär att min familj kommer att splittras upp eftersom att min lillebror är en idiot.
Jag skulle inte ha något emot att flytta. Jag trivs inte i min skola och jag känner att jag behöver en nystart. Få bli den Elin jag var från början, inte den jag har blivit. De må låta barnsligt och långsökt men...: Kunskapsskolan bröt totalt ned min karaktär. Mitt självförtroende, min envishet, min sociala förmåga...allt. När jag tittar tillbaka på bilder från innan och de kommentarer vi fick skriva till varandra i slutet av trean så märker jag att jag har förändrats. Envis, glad, snäll, modig, säger vad hon tycker, självständig...Visserligen tror och hoppas (XD) jag fortfarande att jag räknas som snäll, men jag känner att resten inte alls stämmer överens. Jag har blivit alldeles för mesig, velig och osäker. Mina fritidssysslor har jag slutat med för att jag inte känner att jag räcker till. Kontrollbehov, javisst! Men det har aldrig varit så här hemskt att jag slutat med aktiviteter jag gillat och mått bra av.
Jag fyller 18 om två veckor och det var inte liksom såhär jag föreställde mig vara när jag blev 18.
Jag är skitless på min skola, mig själv och mina kompisar (there, I said it). Kompisarna är viktiga och jag vet att de finns där, men vissa saker har hänt nu som gör att jag känner att jag behöver söka vänner på annat håll också, som ett kompliment.
Nu är jag antagligen jäkligt hypokritisk också när jag säger så, men jag ramblar bara på. Klockan är sent och det här är min blogg, sooooo...Bo!Yah! Jag har gått igenom separationsprocesser från vänner som då var ännu närmare mig än vad mina nuvarande kompisar är och det är inget kul. Jag har alltid varit den som ringt och försökt hålla kontakten, och ibland med vissa av mina kompisar så känns det som att jag har blivit den personen igen. Vilket jag inte tänker bli igen.
Så att flytta känns inte som the End of the World längre.
Som det verkar så står vi (återigen) inför valet att flytta hela familjen, antingen bort från Stockholms området eller från landet Sverige över huvudtaget, eller så flyttar endast några personer från Stockholm eller från Sverige. Detta innebär att min familj kommer att splittras upp eftersom att min lillebror är en idiot.
Jag skulle inte ha något emot att flytta. Jag trivs inte i min skola och jag känner att jag behöver en nystart. Få bli den Elin jag var från början, inte den jag har blivit. De må låta barnsligt och långsökt men...: Kunskapsskolan bröt totalt ned min karaktär. Mitt självförtroende, min envishet, min sociala förmåga...allt. När jag tittar tillbaka på bilder från innan och de kommentarer vi fick skriva till varandra i slutet av trean så märker jag att jag har förändrats. Envis, glad, snäll, modig, säger vad hon tycker, självständig...Visserligen tror och hoppas (XD) jag fortfarande att jag räknas som snäll, men jag känner att resten inte alls stämmer överens. Jag har blivit alldeles för mesig, velig och osäker. Mina fritidssysslor har jag slutat med för att jag inte känner att jag räcker till. Kontrollbehov, javisst! Men det har aldrig varit så här hemskt att jag slutat med aktiviteter jag gillat och mått bra av.
Jag fyller 18 om två veckor och det var inte liksom såhär jag föreställde mig vara när jag blev 18.
Jag är skitless på min skola, mig själv och mina kompisar (there, I said it). Kompisarna är viktiga och jag vet att de finns där, men vissa saker har hänt nu som gör att jag känner att jag behöver söka vänner på annat håll också, som ett kompliment.
Nu är jag antagligen jäkligt hypokritisk också när jag säger så, men jag ramblar bara på. Klockan är sent och det här är min blogg, sooooo...Bo!Yah! Jag har gått igenom separationsprocesser från vänner som då var ännu närmare mig än vad mina nuvarande kompisar är och det är inget kul. Jag har alltid varit den som ringt och försökt hålla kontakten, och ibland med vissa av mina kompisar så känns det som att jag har blivit den personen igen. Vilket jag inte tänker bli igen.
Så att flytta känns inte som the End of the World längre.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)