Long time no see!

Jag har inte haft orken att uppdatera hör på snart en månad. Mina krafter orkar inte till helt enkelt eftersom att min livssituation har skitit sig totalt. >.> Detta påverkar typ allting just nu så jag mår väl helt enkelt inte riktigt bra just nu. Ser inte heller något slut på historien så jag orkar inte heller hålla någon positiv optimism levande.

Som det verkar så står vi (återigen) inför valet att flytta hela familjen, antingen bort från Stockholms området eller från landet Sverige över huvudtaget, eller så flyttar endast några personer från Stockholm eller från Sverige. Detta innebär att min familj kommer att splittras upp eftersom att min lillebror är en idiot.

Jag skulle inte ha något emot att flytta. Jag trivs inte i min skola och jag känner att jag behöver en nystart. Få bli den Elin jag var från början, inte den jag har blivit. De må låta barnsligt och långsökt men...: Kunskapsskolan bröt totalt ned min karaktär. Mitt självförtroende, min envishet, min sociala förmåga...allt. När jag tittar tillbaka på bilder från innan och de kommentarer vi fick skriva till varandra i slutet av trean så märker jag att jag har förändrats. Envis, glad, snäll, modig, säger vad hon tycker, självständig...Visserligen tror och hoppas (XD) jag fortfarande att jag räknas som snäll, men jag känner att resten inte alls stämmer överens. Jag har blivit alldeles för mesig, velig och osäker. Mina fritidssysslor har jag slutat med för att jag inte känner att jag räcker till. Kontrollbehov, javisst! Men det har aldrig varit så här hemskt att jag slutat med aktiviteter jag gillat och mått bra av.

Jag fyller 18 om två veckor och det var inte liksom såhär jag föreställde mig vara när jag blev 18.

Jag är skitless på min skola, mig själv och mina kompisar (there, I said it). Kompisarna är viktiga och jag vet att de finns där, men vissa saker har hänt nu som gör att jag känner att jag behöver söka vänner på annat håll också, som ett kompliment.

Nu är jag antagligen jäkligt hypokritisk också när jag säger så, men jag ramblar bara på. Klockan är sent och det här är min blogg, sooooo...Bo!Yah! Jag har gått igenom separationsprocesser från vänner som då var ännu närmare mig än vad mina nuvarande kompisar är och det är inget kul. Jag har alltid varit den som ringt och försökt hålla kontakten, och ibland med vissa av mina kompisar så känns det som att jag har blivit den personen igen. Vilket jag inte tänker bli igen.

Så att flytta känns inte som the End of the World längre.