Excuse me while I rant about stuff

Första ridningen igår sedan vi kom hem från Asien. Det var...inte kul alls. Jag älskar hästarna; Sóti och Perla är helt underbart mysiga och snälla, och själva ridningen är rolig. Problemet är själva stallet de står i och att administrationen och logistiken är HELT ÅT HELVETE!

- Hon (ägaren) har massor med unghästar som hon inte behöver. Själv så rider hon inte och använder de hästar som går att rida till sin ponnyridning. Ergo, unghästarna fyller ingen självklar funktion.

-Dessa unghästar som går på lösdrift (ute året runt) samt de andra hästarna går i hagar utan vindskydd. Enligt EU:s direktiv klassas det numera som djurplågeri.

-Jag tar hand om att fixa kraftfoder till hästarna och blir jävligt irriterad när hon alltid ändrar på saker. Foderstarterna ändras nästan varje vecka så jag hinner aldrig lära mig dem, det saknas ofta kraftfoder vilket gör att jag tvingas ge dem något annat istället eller ingenting, och hon verkar inte har någon ordning själv på vem som ska ha vad.

- Hygienen. Då pratar vi inte bara om att vårt fikarum ser ut som ett bombnedslag (där hon dessutom har ponnykalas) med smutsig disk och papper överallt. Vi pratar om foderhinkar där hästarna äter sin mat som är täckta av lera, ingrodd smuts och gammalt foder. INGEN TVÄTTAR AV DEM EFTER ATT DE ANVÄNT DEM! Inte konstigt att hästarna (särskilt shettisarna som är mindre, och mini-shettisen som bara är 1 år) alltid har feber och är sjuka.

- Vilket för mig tillbaka till igår. Jag har aldrig sett boxar som varit så smutsiga i hela mitt liv. Gången upp till tippen var täckt av ca 30 cm snö. Det är inte bara av all snö som har fallit nu, och även om det var det så är det inte acceptabelt. Ingen har mockat åt hästarna på minst 4-5 dagar. What. The. Fuck. PEOPLE!! Hon sa åt oss att vi inte behövde mocka alla hästars boxar heller, vilket vi egentligen inte ska. Men som in i helvete att vi ska låta hästarna stå inne i det där. Det är inte deras fel att ägaren inte kan ta hand om dem. Sedan ska vi inte prata om hur mycket ammoniak-ångor som bildas.

- Leran. En av shettisarna var halt på alla fyra ben eftersom att han fastnade i leran och gick omkull. En tjej fick armen ut led när hon skulle ta in en häst som kastade sig bakåt, för att hon fastnade med foten i leran.

- Ridvägarna. Så fantastiska är de inte. Vi har ingen ridvolt eller hur så när det blir mörkt kan vi inte rida. På våren och hösten är det för geggigt och likadant på sommaren då vi inte är där så mycket. Ofta får vi inte heller rida på alla stigar, men vilka vet vi inte. Ingen har koll på vart man får vara och inte vara.

- Vi betalar 1000 kronor för tre hästar vilket egentligen är bra. Men det är fan inte värt det! Vi hann rida i 20 minuter igår och sedan jobba i 4 timmar med att mocka, utfodra och ta in hästar. På sommaren är det bättre, men vi får fortfarande jobba och slita mer än vad vi får rida. Det skulle egentligen inte vara något problem om det inte var för att allting är så jävla jobbigt rent administrativt. Sóti och Perla är anledningen att jag vill vara kvar; jag gillar att rida men jag tycker att själva pysslandet och mysandet med hästarna är roligare. Men här får jag inte ens tid att göra det utan måste ta hand om andra hästar vilket inte står i kontraktet att vi ska.

- Detta överstående är anledningen till att två av de tre privathästar som står i stallet ska flytta. De känner väl att det är mer av ett arbetsläger än ett stall, och att hygienen och logistiken är så pass dålig att situationen blivit ohållbar. Flera medryttare har slutat då de känner sig utnyttjade. Jag antar att vi är lite för snälla och tar på oss saker som vi inte behöver. Men jag orkar faktiskt inte mera.

När vi sitter i bilen på väg till stallet så klagar vi. När vi är där så klagar vi. När vi åker därifrån klagar vi. Det är helt enkelt inte kul längre.