söndag 17 januari 2010

Thailand report

Vi flög till Bankok med ett sprillans nytt plan vars motorer lät helsjukt och fick mig så nervös att jag inte kunde sova. >.>

Landade och fick en transfer till hotellet. Första gången som någon har stått på flygplatsen med en skylt med namnet 'Sjöquist' på. Kom till hotellet, gick till 7-11 (<3) mitt i natten och sov några timmar innan vi var tvugna att åka tillbaka till flygplatsen. Jag glömde mina fina skor samt min kameraväska (där min kamera låg i) på hotellrummet, och när vi sedan kontaktade dem via mejlen från Koh Sukorn så sa de att de inte hade hittat något. Bullshit. Mina skor VET jag låg kvar på rummet, och vad skulle ha hänt med min kamera annars? Flygplatspersonalen tog den under security checken? Jag vet att jag packade ut kameraväskan och la den på ett bord, men jag har ingen aning om jag packade ned den.

Antagligen har de som jobbar där tagit den. Lite synd för min kamera hade nyss börjat fungera igen (hahah, jag kan tänka mig de som har tagit dens ansikten när börjar glappa igen. Dessutom är det en gammal modell som de inte har någon USB sladd till så de kan inte sälja den) och för att mina inställningar på den ägde. Hade väl hunnit tagit ca 100 bilder på den också.

Aja, vi flög vidare till Hat Yai. Helt plötsligt vänder kaptenen planet rakt ned i en brant dykning (tänk er hur det lutar när man åker upp i luften fast nedåt) och jag höll på att dö, men vi lyckades landa oskadda och hamna i världens släktträff när muslimska släktningar från Malaysia kom och hälsade på. Så mycket folk att man trodde att det var någon religiös ledare eller kändis som kom.

Hat Yai är väl OK just nu, men det ligger i Songkhla provinsen där de är lite stökigt just nu som följd av religiösa konflikter och annat skit. Tror dock att UD:s varningar är överdrivna. Som turist löper man ingen fara om man inte helt aktivt börjar välja sida och engagera sig för mycket i en part. Thailändare är thailändare, provinsen (för att inte tala om landet) är beroende av turism och varken buddhister eller muslimer skulle drömma om att skada en oskyldig västerlänning. I alla fall inte de normala, sen finns det ju alltid extremister. Måste bara tillägga att thailändska muslimer är supermysig. De har fortfarande den där thailändska charmen men är jävligt respektfulla och bra på att ge lite personal space.

Åkte bil i 2 timmar över bergen där det blev ett sjuhelvetes regn, och sedan tog vi longtail båt ut till Koh Sukorn. Koh Sukorn är en ö som mamma och Thea var på när Thea bara var 10 månader gammal. Stället har inte förändrat sig så mycket sedan dess förutom att de numera har el dygnet runt samt aircon under vissa timmar. Vi bodde utan aircon vilket fungerade väldigt bra under den här resan i allmänhet. Om man ändå har fläkt och det blåser in från havet så behöver man inte någon aircon som bara gör en förkyld. Det var nästan så att jag frös lite av enbart fläkten.

Sängarna var hårda och jag fick blåmärken på höfterna av den. XD Blev lite orolig över min egna kroppsbyggnad och vikt när jag märkte att jag inte kunde ligga på mage för att jag kunde känna mina egna höftben mot sängen.

Koh Sukorn var supermysigt. Det är inte den här fantastiska vita sanden eller kristallklara vattnet som finns på bl a. Koh Bulone, men stället och ön i sig var bara jättetrevlig. Väldigt platt (vilket gjorde att den något försvagade tsunamin fortfarande kunde ta sig ganska långt in på landet och förstöra rätt mycket) och stor ö med en motorväg som går runt. Det finns i princip bara två hotell på ön; det stället vi var på och ett annat lite längre avsides med mindre strand men inte alls lika mysigt.

Vårat hotell måste vara det bästa i den prisklassen vi någonsin varit på. Dels så städade de rummen VARJE dag, något som inte alls är självklart på de flesta ställen, och hela området var så välskött och fint att det såg ut som ett Fritidsresor-resort i miniatyr. Maten var supergod också och killarna som serverade var de trevligaste jag träffat på ett tag. Skojade hela tiden med en (lite oskyldigt flirtande också, men det får man ta). Thea blev ett favoritobjekt, särskilt hos en av killarna som faktiskt tog sig mödan att köpa henne två barbie-liknande dockor åt henne i julklapp. Jag tror det inte har så mycket med att smöra för turisterna och göra sig till, eftersom att deras ställe inte har någon uttalad konkurrent. De kan faktiskt bete sig som sig själva. Sedan var det flera som kände igen Thea från när hon var här 2002 med mamma, trots att hon var ganska mycket fetare och saknade hår då. Hennes hår var rätt uppseendeväckande också, eftersom att det är rött. De muslimska tanterna på flygplatsen i Hat Yai blev helt till sig när de såg henne. XD

När vi åkte till Koh Bulone senare så storgrät hon. Kan ha varit de två veckor gamla kattungarna som hon saknade mest, men Koh Sukorn var en hit. Även hos mig, och Koh Sukorn tror jag faktiskt är en av de få öar i Thailand jag känner att "hit ska jag absolut tillbaka till".

Koh Bulone var vi på för typ 7 år sedan, då tillsammans med den familjen vi nu reste med. Stället är sig ganska likt. Däremot har dom problem med att strandlinjen försvinner mer och mer, vilket gjorde att de strandbungalower som vi bodde i nu, då för 7 år sedan låg i mitten av bungalow-komplexet.

Jag vet inte varför men tiden började helt plötsligt att gå plågsamt långsamt när vi var där. Kändes som att det fanns så mycket mindre att göra där än på Koh Sukorn. Maten i resturangen var inte lika bra, trots att den i överlag var jäkligt bra. Stället ägs av en thailändsk familj så det känns bra att supporta dem direkt. På Koh Sukorn var det ju mer att pengarna gick till holländaren som ägde stället (dock så bodde han ju där permanent och såg till att de som var på ön fick jobb genom honom. Flera av de som jobbade där kom från fattigare byar på fastlandet.).

Men lika välskött var det ju inte, och eftersom att många bungalower var byggda på ett viss sätt så hade vi stora glipor mellan golvplankorna där djur kunde ta sig in. Och då pratar vi inte bara de vanliga kackelackorna utan även myror, ormar samt giftiga röda tusenfotingar. En familj som var där samtidigt hade djur inne hos sig fram tills det att de fick låna Baygone av oss. Baygone= räddaren i nöden. Jag och mamma klarade oss bäst med en liten kackelacka i badrummet, fast vi fick den värsta närkontaktupplevelsen också.

Vaknade någongång vid 7 av att mamma skriker, vilket man har lärt sig genom alla år av resande betyder att det är något djur någonstans. Eftersom att det var tusenfotingarna som de flesta hade fått in hos sig och de är de farligaste så tänkte man instinktivt att det var en sådan och flög upp ur sängen som jag delade med mamma. Då visar det sig att vi har haft en kackelacka på insidan av vårt myggnät under natten. Och inte en särskilt liten en.

I min nyvakna förvirring så tänker jag inte efter utan frågar bara "ska jag slå hjäl den" till vilken mamma svarar ja. Jag hade i alla fall försikten att ta mammas kofta mellan händerna så att jag inte skulle bli kladdig. Eftersom att kackelackis är på insidan av myggnästen så blir det lättare att fånga den, även om den var snabb som fan. Så jag mosar sönder den. Med händerna (och en kofta).

Dagens hjälte!

Andra händelser på ön var att en dag sitter Danny från EMD där. Hah! Slår nästan dig Matilda och din randomly-stöta-på-EMD-på-en-mack-i-Småland. Jag har sett honom på andra sidan jordklotet!

Det var fullt med svenskar. >.> Svenskar som åkt dit i flera år till samma ö. Blev lite charter resor-sekt efter ett tag komplett med gemensam middag på hyårsafton och 5-kamp på stranden (mitt lag förlorade! Jag suger som lagledare!). Sedan visade det sig att en av familjernas mamma kände jag igen då jag träffat henne vid ett tidigare tillfälle i mitt hus. Och hennes son gick i MIN KLASS PÅ SÖDRA LATIN WHUT?! D:

Mleh. Sedan åkte vi till Bangkok.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar